Select Page

”Jag är i grunden utbildad murare och plattsättare. Min väg därifrån till forskning började med en enda fråga: Varför gör inte folk det de ska?” Så inleder Simon Elvnäs sin bok, Effektfull, som jag varmt rekommenderar dig att läsa.

Nej, folk gör inte alltid det de ska. Inte ens du och jag gör det, trots att jag gissar att vi båda är ganska engagerade, ambitiösa personer. Ärligt talat så känner jag väldigt få personer som är alltigenom nöjda och tycker att de gör allt de ska och vill. Jag är osäker på om jag någonsin träffat någon som inte kämpar med något litet skav i tillvaron. Vi vet t.ex. att vi ska handla och agera miljömedvetet, träna varje dag och ha större tålamod i våra nära relationer, utan att för den sakens skull verkligen göra detta.

Så jag håller helt med Simon Elvnäs; frågan ”Varför gör inte folk det de ska?” är synnerligen intressant. Och som managementkonsult blir jag mest nyfiken på vad man som ledare kan göra för att öka sannolikheten för att folk gör det de ska.

I mitt jobb får jag träffa massvis med chefer. Bra chefer och chefer ”med potential”. Många är lika intresserade av ledarskap som jag, andra inte. Vissa har tagit till sig och är fullt nöjda med de förklaringsmodeller beteendevetarna började sprida i näringslivet på 70-talet. Modeller som beskrev hur människor behövde vissa förutsättningar för att fungera optimalt och ”göra det de ska”. Andra har haft lite svårare för att ta dessa ”fluffiga”, ”mjuka värden” på det allvar de förtjänar. Det är här neuro leadership kommer in i bilden.

Neuro leadership går ut på att låta ledarskapsteorin befruktas av upptäckter som hjärnforskarna gör. Tekniken tillåter numer forskarna att studera hur blodflöden och elektriska strömmar förändras inne i hjärnan då personen upplever, fattar beslut, kommer på, tänker och känner olika saker. Det gör att vi nu vet att det vi kallat ”mjuka värden” – mjukt som i inte så nödvändigt, lite valbart och klart möjligt att bortrationalisera – snarare borde kallas ”hårdkodade värden”.

Det vi behöver för att göra det vi ska över tid är en produkt av evolutionen. Och det har sett likadant ut de senaste 40.000 åren, då senaste stora uppdateringen kom av den mänskliga hjärnan. Om vi inte tar hänsyn till detta i arbetslivet, kommer vi få ut mindre av varje individ. För jag som individ kan inte välja själv – ett hårdkodat system i min hjärna gör att min uppmärksamhet riktas mot hur jag säkerställer att jag får vara del av gruppen, att jag har den status jag tycker är rätt för mig, att jag är tillräckligt trygg i vad som kommer att hända, att det inte är orättvist på ett sätt jag inte kan acceptera. Osv.

Är jag otillfredsställd på någon av de punkterna kommer min hjärna hamna i ett stressläge som inverkar ogynnsamt på mina kognitiva förmågor. Jag kommer bli sämre på att lära mig saker, fatta beslut, utöva impulskontroll och lösa problem. Och det kognitiva systemet vi har i hjärnan är ganska underdimensionerat för de uppgifter moderna människor förväntas klara av, redan som det är. Vi har verkligen inte råd att slarva bort del av den kapaciteten!

Några andra av våra favoritforskare, Lars Hessner och Peter Bolinder, har genom sina studier också kunnat visa hur tight samkorrelerande ”Respekt från chefen” och ”Lönsamhet” är. Får jag inte respekt från min chef kommer jag lägga del av min hjärnkapacitet på att oroa mig över att hamna ute i kylan, istället för att göra det jag ska och bidra till lönsamheten. Vare sig jag vill eller inte. Så antingen hoppas vi att hjärnan lite snabbt anpassar sig till våra nya behov, eller så tar vi på allvar itu med att bygga trygga arbetsplatser där vi kan använda all vår hjärnkapacitet till att göra det vi ska.

Malin von Elern.