Ny ledning för landet eller för den delen också för den egna organisationen innebär ofta nya satsningar och kanske även nya resurser. Men är det verkligen en effektiv medicin för att komma till rätta med utmaningarna?

Jag vill här ge två exempel:

Hamid Zafar utsågs nyligen till Årets svensk. Han var tidigare rektor vid Sjumilaskolans högstadium, Norra Biskopsgården i Göteborg där 99 procent av eleverna vid Sjumilaskolan har invandrarbakgrund. Hamid lyckades vända en skola i fritt fall till att idag vara en väl fungerande verksamhet där allt fler elever går ut nian med godkända betyg i alla ämnen.

Verktyget var en handlingsplan med tydliga och gemensamma mål och med konkreta åtgärder. Det har handlat om grundläggande åtgärder för att bryta en offermentalitet och att tydliggöra förväntningarna på eleverna samt en stor portion uthållighet. Hamid har alltså med stor övertygelse visat att det är helt andra faktorer än mer resurser som spelar roll. Se en intervju med honom: https://kvartal.se/artiklar/fredagsintervjun-hamid-zafar/

Vår egen kollega Petra Lundgren är ett annat fint exempel. Hon var nominerad för sitt ledarskap 2013, vann pris som chef för Sveriges arbetsplats inom vården 2012 och fick hederspris för förbättringsarbete 2012. Hennes uppdrag liknade mycket Hamid’s.  En akutvårdsavdelning som under en längre tid brottats med tuff arbetsmiljö och svåra rekryteringsproblem.

Hennes recept var inte heller mer resurser, utan ett systematiskt förbättringsarbete med ett tydligt och uthålligt ledarskap som grund.

De insatser som båda dessa skickliga ledare lyfter fram har med arbets- och förhållningssätt att göra. En god förmåga att skapa tillit, delaktighet och ett engagemang genom ett närvarande, stödjande och inspirerande ledarskap. Det i sin tur leder till en kultur där medarbetarna flyttar sitt fokus från att fokusera på problem till att få ett förhållningssätt med en problemlösningsattityd.

Att tillfälliga satsningar med ökade resurser inte alltid är effektivt har även uppmärksammats av Riksrevisionen som menar att kortsiktiga satsningar är svåra att genomföra med hållbart resultat. Detta eftersom det rådande systemet med lagar, förordningar, föreskrifter, kvalitetsprogram, riktlinjer, ersättningsmodeller, uppföljningssystem och allt vad det är – sällan förändras. Ofta till och med motverkar dessa styrprinciper möjligheten att få till stånd en verklig förändring som håller över tid.

Självklart kan det ibland behövas mer resurser, men i så fall inte för att göra mer av samma. Om mer resurser läggs på att göra mer av samma leder det ofrånkomligt till mer av samma resultat. Vill man istället uppnå ett annat resultat – ja, då krävs det ju ett annat arbetssätt.

Det handlar alltså inte om att springa fortare och fortare i samma ekorrhjul. I stället kan mer resurser behövas för att stärka organisationens ”mottagarkapacitet” för att arbeta på nya sätt. Det handlar om nya arbets- och förhållningssätt som stimulerar utveckling av samverkan tvärs över organisatoriska gränser och inte minst viktigt – att sätta dem som vi är till för i främsta rummet.

Charlotte Wäreborn Schultz