På Effect reser vi mycket. Vi jobbar ju mycket ute hos våra kunder. Ibland går resorna inte så långt, oftast halvlångt och ibland – som för Leif denna vecka – långt. Jag och Jakob har varit i Stockholm och Finspång denna vecka. Kjersti har tillsammans med Anne-Charlotte varit i Norge och Leif är i Kina. Som exempel. Vi strävar efter att åka klimatsmart och effektivt ur ett jobbperspektiv – vilket ju då oftast och i bästa fall blir tåget. Men ibland får vi helt enkelt inte till det, utan måste ta bil eller flyg. När jag behöver åka bil och själv måste köra så gäller det ju att använda tiden på bästa möjliga sätt.

Något vi har gemensamt på Effect är ju längtan efter att alltid lära nytt, utmana våra perspektiv och kanske till och med förflytta våra invanda föreställningar och ”valda sanningar”. Jag brukar lyssna på poddar och väljer då ofta sådana som kanske inte ligger inom mina ”bekväma områden” – utan sådana som utmanar mig mer. Ena gången kan jag lyssna på en podd om lust, en annan gång om minnesteknik och en tredje lyssna på ett högfilosofiskt samtal mellan två psykologer om vad verklighet egentligen är. Ibland uppfattar jag det jag hör som rent dravvel och ibland fäster hela, eller som oftast, delar av det jag hör hos mig – det liksom etsar sig fast och jag går och bearbetar det flera gånger om dagen under lång tid.

Det jag skriver nu blir ju både komprimerat och säkert inte helt riktigt återgett. Dessutom är jag inte medicinskt kunnig. Men det spelar mindre roll, för det jag bar med mig var viktigt för mig.

För några veckor sedan lyssnade jag på en ”traditionell podd” i form av ett samtal mellan två personer varav en var en kvinna i min ålder, som under större delen av sitt liv lidit av för hög autoimmunitet som i sin tur orsakar sjukdomar. Kroppen angriper liksom sig själv. Kraftfulla behandlingar saknas oftast, men symtom går att lindra. Den här kvinnan led såklart mycket av det här.

Vid ett tillfälle var den här kvinnan så less på allt med hennes sjukdomstillstånd. Hon kände att det måste vara något fel med att bara behandla symptomen, när det egentligen var något annat som var fel. Vi som jobbat med lean och orsaksanalyser vet exakt;  Varför har jag ont i huvudet? Ja, det är ju inte för att jag har ”alvedonbrist”. Men symptomet behandlades. Inte orsaken till symptomet.

Den här kvinnan bestämde sig för att ändra på något. Hon skulle ta ledarskapet över sitt eget liv. Genom sunt förnuft och genom kunskapsinhämtning ändrade hon livsstil. En rejäl ansträngning såklart. Hon började röra mer på sig. Fastän hon hade ont. Hon lade om hela sin kost, fastän hon kanske inte gillade det. Hon började meditera och arbeta med sin egen inställning till saker, situationer och hur det egentligen var och blev. I denna podd refererade hon till en bok hon läst av en av de personer som överlevt förintelsen. En man vars hela familj, och hans vänner, föll offer för denna enorma ondska. Mannen valde att, trots detta hemska, leva ett liv och försöka skapa livsglädje. När hon pratade om detta citerade hon honom och detta fastnade i mitt huvud. Även om det kanske är ”självklart” på något vis så fick det mig verkligen att tänka till; I utrymmet mellan det som händer – och hur jag responderar på det – bor friheten att förändra mitt liv.” Ibland har vi tid på oss att respondera. Ibland inte. Ibland kan vi be om tid. Ibland inte. Men vad betyder det egentligen? Och hur bra är vi på det? Att känna, tänka och planera hur min respons på något som händer faktiskt spelar roll? Jag kan välja att respondera positivt, fastän jag inte gillar det jag just upplevt. Jag kan respondera med glädje och energi – eller passivt. Jag kan välja att ta ansvar på jobbet och agera fastän det kanske inte direkt är min uppgift. Varför? För att det spelar roll för andra –  i ett mindre eller större perspektiv, nu eller sen. Eller för att det spelar roll för mig över tid. Mest det faktiskt.

Vad fick detta nya förhållningssätt för effekt för den här kvinnan vars liv präglades av oro, smärta och ohälsa då? Jo, hon lät mig veta att hon inte längre behövde behandla en massa symptom – för de hade till allra största del försvunnit. Hon var troligen fortsatt delvis sjuk, men inte alls i den omfattningen som i det ögonblicket hon beslutade sig för att ta ledarskapet över sin väg tillbaka till ett fungerande liv. Och idag delar hon detta genom bland annat föreläsningar och i andra forum – denna podd som exempel.

För mig blir det här ett förhållningssätt där man faktiskt tar ledarskap över sitt eget liv och sin egen situation. Där responsen är genomtänkt för att den faktiskt får konsekvenser. Och många av dessa responser förändrar våra liv. Det är rätt fint att tänka så; jag kan bestämma hur mitt liv skall vara. Jag kan bestämma hur jag vill att min arbetsmiljö skall vara. Hur min relation skall vara och hur mina vänner och andra skall uppleva och uppfatta mig. Tänk vilken gåva att kunna göra det. Och vilken kraft. Det är coolt på riktigt. Det bästa är att det här ju går att träna upp. Några är väldigt duktiga på detta – ofta de som omfamnat och utövar meditation och mindfullness – och vi andra får hitta vårt sätt att träna på det. För medvetenheten om att du leder ditt eget liv, och närvaron i tanke, ord och handling förändrar ju faktiskt hur det blir. Våra liv alltså.

Peter Rovér