De senaste veckorna har varit tuffa. För alla. Företag, offentliga organisationer, ideella organisationer, och världen. För chefer, medarbetare, medborgare. För vårdpersonal, för äldre, för yngre. Det är inte utan att jag själv gått runt och känt mig rejält deppig de senaste dagarna. ”Hur skall det gå?” har varit det eviga mantrat som snurrat i huvudet.

Denna tidiga morgon var inget undantag. Jag satt som vanligt i ett rum på kontoret och jobbade på. Som på repeat. För vad skall man egentligen göra annars? En knackning på dörren. Min kollega Leif öppnar och hälsar God morgon! Jag hälsar tillbaka. Men någonting annorlunda syns i hans ögon denna morgon. En gnista av något som det varit stor avsaknad på den senaste tiden hos många människor. ”Jag har tänkt väldigt mycket på risker de senaste dagarna. Nu är det slut med det! Nu jäklar kör vi. Och vi kommer att klara det här också!” Jag fylls omedelbart av en värme och tacksamhet som är näst intill orimligt stark över denna positivism och energi. Leif tittar ut genom fönstren i rummet som vetter mot hamnen. Vi ser några människor gå till jobbet. Längre bort är det ett pågående vägarbete och flera grävmaskiner igång samtidigt. ”På hur många fler ställen i världen tror du att grävmaskiner är igång? På hur många fler ställen kan man se människor gå till jobbet just nu? Och på hur många fler ställen kan man fortfarande gå till jobbet? Vi skall vara tacksamma!”.

Parallellt med mitt jobb på Effect sitter jag i en styrelse som anordnar en gala varje år för att hylla och prisa värmländsk kommunikation. I år fick vi såklart tänka om. Vi samskapade fram en digital gala där vi köpte take-awaymat från en lokal aktör till alla deltagare som satt på olika platser framför varsin skärm – för att stötta restaurangbranschen som har det otroligt tufft just nu. Varje dag syns människor i sociala kanaler som visar hur de köper fler bullar eller mer mat än vad de behöver av lokala bagerier och restauranger och skänker bort – för att vi skall få behålla våra lokala favoritställen. Hotelldirektörer tänker nytt och gör om hotellrum till långtidsboenden för de som behöver hyra en bostad. Stora konferensanläggningar bygger om sina sammanträdesrum till studios man kan sända digitalt från. En kollega berättar hur de firat en nära familjemedlems födelsedag digitalt genom att på var sitt håll sitta iförda partyhattar och äta bakelser framför datorn. Jag pratar med min bästa väns mamma som bor i Norge och jobbar inom vården: ”Jag kan jobba dygnet runt. Det är så mycket. Men just nu är jag bara så otroligt tacksam över att jag har ett jobb att gå till”.

Så mycket värme, kärlek, tacksamhet och kreativitet det finns överallt. Vi måste bara välja det. För nu handlar det så väldigt mycket om att välja. Att välja godhet, snällhet och att ställa upp för varandra. Visa respekt för våra medmänniskor. Och att vi som kan, också jobbar på ”som vanligt” och tar vårt ansvar. I vårt ansvar ligger också att känna just tacksamhet inför att vi har ett jobb att gå till – för att det är att visa respekt för alla de som inte har det just nu. Vi behöver också ta ansvar genom att försöka blicka framåt, sprida god energi vänner och kollegor emellan samt försöka hitta de där ljusglimtarna som vi kan glädjas åt i en väldigt annorlunda vardag. För livet pågår ju nämligen ändå – även i kris.

Jag väljer här att citera Roald Dahl: ” Those who don’t believe in magic will never find it”. Det kanske kan tyckas trivialt i denna typ av kontext. Men jag tror verkligen att vi nu tillsammans kommer både hitta och skapa ”magi”. Om det så är genom fler digitala och påhittiga arbetssätt, kända profiler som skänker bort tips och råd på hur man kan jobba hemifrån och ändå behålla motivationen eller att vi hittar nya mer hållbara sätt att både leva och arbeta, bli mer kreativa och vara snälla mot varandra.

Nu hjälps vi åt att ta ansvar och tror på att vi kan skapa magi. Och för att återigen citera min kollega Leif: ”Vi kommer att klara det här också!”.

Maja Hedin