Om jag säger Teams, vad tänker du på då? Kanske tänker du på grupper, lag eller något annat. Men i dessa Coronatider är min gissning att du nog snarare tänker på möten via din laptop.

När jag skriver denna krönika så är det snart midsommar. Traditionen för mig har på senare år blivit en lagprestation. Golf erbjuder lagom social distansering så detta är just nu inte ”förbjudet”. Eller som det heter i landet lagom: fortfarande rekommenderat som okej beteende. Det är ju kul för mig, då jag som människa tycker att det är fantastiskt att få uppleva kraften i en gemensam lyckad prestation. Att hjälpas åt, använda individuell skicklighet tillsammans och till max utnyttja individuella kompetenser som skapar det vi kallar synergieffekt – där resultatet blir bättre än summan av delarna. Fem timmar av gemensam ansträngning på golfbanan skapar ett resultat som alla i teamet varit högst delaktiga i. Vi som spelar är fyra väldigt olika individer som kompletterar varandra till en helhet. Men vi vinner förmodligen inte i år heller. Däremot kommer vi som vanligt att vara nöjda under den efterföljande midsommarfesten då vi som individer har fått uppleva ett resultat vi aldrig kommer i närheten av när vi spelar solo. På golfbanan har vi också fått uppleva hur det känns att få positiv feedback, att lita på varandra och gjort varandra bättre genom dialoger om alternativa tillvägagångssätt och beslut som får stor påverkan på slutresultatet.

Någonstans här börjar väl du som läsare undra vart gubben är på väg. Hur jag ska landa denna text i min konsultvardag? Jag tänker som så att våra organisationer är uppbyggda av grupper, arbetslag och avdelningar. Vi har gemensamma mål och förväntas samarbeta för att nå dessa med blandade resultat. Men hur bra är vi på detta i normalläget och vad har hänt med våra lagprestationer när vardagen kräver social distansering, arbete från hemmet och möten via Teams? Vad händer med fundamenten för lyckade teamprestationer? Kan vi bibehålla och utveckla relationstilliten i vår ledningsgrupp? Hur hanterar vi sakkonflikter i arbetsgruppen så att vi får energi, kommer framåt och inte skapar personkonflikter och skav när vi ses bakom skärmen? Vågar vi ställa varandra till ansvar och ge varandra relevant och utvecklande feedback när vi inte kan läsa varandras kroppsspråk och känna reaktionerna?

Kort sagt – kan vi fortfarande högprestera eller kommer det EC (efter Corona) att krävas en satsning på återuppbyggnad av laganda, förtroenden och samarbetsvilja? Och har vi också blivit varse om att grupper inte får vara för stora för att kunna högprestera som team?

Jag tror att vi EC behöver fokusera på lagbygge igen. Bestämma vilka normer och regler ska vi ha i gruppen nu. Besluta oss för vilka möten som faktiskt funkar bäst via Teams, och vad ska vi fokusera på när vi träffas fysiskt. Kanske vi inte längre kommer sitta i ett rum tillsammans och titta förstrött på powerpointbilder – det kan vi lika gärna göra hemma i köket.

Troligen kommer vi att försöka bibehålla rättvisan i taltid som uppstår i de virtuella mötena. Att ha dialog och lyssna på varandra. Kanske inser vi och vågar ta konsekvenserna av de forskningsresultat som säger att grupper med 5-6 deltagare är mer högpresterande än större grupper. I en grupp om 5 personer är det trots allt 10 relationer som skall fungera parallellt, i en grupp med 8 personer är det 28.

Det blir spännande att se vad ni, våra vänner, tänker göra. Förhoppningsvis får jag vara med på en kant och stötta i teamutvecklingsprocessen – det som jag tycker är allra roligast i mitt jobb! Något att se fram emot och längta till i hängmattan.

Trevlig sommar på er önskar Leif från hemmakontoret!

Leif Helgman